"The Devil made me do it!":av-26::deal:, världens äldsta bortförklaring...
ursäkta att jag lånar stafettpinnen ett ögonblick
Detta med total inkonsekvens har jag upplevt på plats i olika verksamheter som en central och möjligen önskvärd faktor i systemets verktygslåda att ständigt skruva med på regelverket som reglerar livshållningen i landet.
Satirikern Franz Kafka (som hade en bakgrund som försäkringstjänsteman) formulerade en tes om att varje byråkrati genererar en byråkrati under sig eftersom även assistenten
vill ha en assistent under sig
:yltype: efter ett tag för att ta hand om den ökade mängd byråkrati
denna själv bidrar till att generera.
Man behöver ju bara titta på hur datoriseringen i stället för att medföra en effektivisering i det mesta av administration har använts minst lika mycket till att snabbare kunna producera
alt. samla in
, analysera
och administrera/arkivera
ännu större mängder information (detta har bekräftats i forskning, vilket ju i sig skapar ytterligare information att hantera
).
Detta är samma mönster som man hittar i hur industrialiseringen i början bland löftena om en bättre framtid hade att just effektiviseringen skulle frigöra den arbetande befolkningen som nu kunde få egen tid över att göra vad de ville. Vi vet ju alla hur det gick - visst skedde en sån utveckling men över tid så har den planat ut samtidigt som allt mer handlar om ett bitvis påtvingat tryck att ta ut vinsten i ökad konsumtion, vare sig man behöver det eller inte. Det främsta argumentet är förstås att upplägget likt ett kedjebrev kommer att haverera om för många inte fullföljer kontraktet och skapar en marknad för all produktion.
Så klart finns det ju en uppenbar marknad för allt om man tittar bortanför de mest ekonomiskt resursstarka grupperna men det handlar ju också om att upprätthålla en ordning som går tillbaka ända till bondesamhällets moraluppfattning om att sysslolöshet automatiskt lockar fram oönskade beteenden. Här har nog systemet nått fram till vad som kan vara dess största existensiella kris någonsin när automatiseringen hotar tippa utvecklingen över bergstoppen för "peak work" och det håller förstås forskare febrilt sysselsatta med att försöka spana bortom horisonten.
Med en fot i folkbildningen och insyn i hur mycket den enskilde kan åstadkomma med en hjälpande hand på vägen ser jag ändå optimistiskt på utvecklingen om bara traditionalisterna inom förvaltningarna klarar att titta med bägge ögonen samtidigt och utnyttja djupseendet, för det är ändå för de flesta så att om vi försätts i vänteläge (arbetslöshet, pension eller kalla det vad som helst) börjar det undermedvetna ganska snart att fundera på nåt att göra - vad som helst. Det är förstås detta som får människor att t ex dra fram en gammal bil ur skogen och försöka få den trafikduglig igen ("been there, done that"
:D) eller starta en gårdsverksamhet med lokalproducerade livsmedel och direktförsäljning.
Men samtidigt verkar en del administrativa klättrare
se saken från ett annat perspektiv, nämligen att varje försök till eget tänkande och initiativ bör betraktas som smått och obetydligt (ungefär som att träd skulle växa uppifrån...), bör behandlas med misstänksamhet och om möjligt styras in i ett förment logiskt och centralt utarbetat mönster där allt icke uppifrån sanktionerat är omöjligt tills motsatsen bevisats i någon form av uppifrån auktoriserat test som alls inte behöver bygga på faktisk kunskap.
Ofta verkar snarast motsatsen vara att föredra; som om okunnighet inför ämnet meriterar genom att detta skulle tyda på ett opartiskt synsätt. Exempel behöver knappast påvisas för de som läst mer än rubrikerna om haverier inom olika ledningar de senaste åren, offentlig eller privat verksamhet kvittar.
Förresten släpptes idag nyheten att Paris stadsledning siktar på att över tid förbjuda
alla bilar med förbränningsmotorer ("allt med avgasrör" sas det visst) att köras in i staden oavsett om de släpper ut föroreningar eller inte, vilket hårdraget skulle utesluta även elbilar med vätgasdrivna bränsleceller. Det syns som att utvecklingen inte drivs av särskilt många sakkunniga där heller.
Törs man gissa att sånt spelar in när begränsningar och förbud ofta blir den första åtgärdslinjen i offentlig problemlösning?
Men den här drapan behöver ett positivt exempel som avslut - ovanför Härnösand startar nu några fritänkare bakom företaget Peckas Naturodlingar ett spännande storskaligt projekt (4.000 kvadratmeter, 16 miljoner kr i insats) för att kombinera tomatodling med fiskodling, regnbågslax mer exakt. Planerna är att årligen producera 200 ton tomater som gödslas med fiskens avfall och 20 ton fisk som drar nytta av tomaterna bland annat genom att deras vatten hålls rent genom filtreringen. Om allt går som tänkt sker marknadspremiären till jul.
Förstås följs projektet av misstänksamma blickar som ifrågasätter om detta verkligen är en fungerande metod som inte skapar miljöpåverkan. Det är väl bara att hoppas att kontrollanterna arbetar mera utifrån verklig kunskap och mindre utifrån förutfattade meningar och idébaserade förtecken.