Köpguide Ford Fiesta Mk1 (1976-1983)
- Släggmek
- Legend
- Inlägg: 3600
- Blev medlem: ons apr 12, 2006 8:26 am
- Namn: Hasse B.
- Kör: 1977 Taunus 1.6L Kombi
- Ort: Västernorrland
Köpguide Ford Fiesta Mk1 (1976-1983)
1976 började Ford sälja sin minsting i modellprogramet, Ford Fiesta. Projektet som bar namnet ”Bobcat” hade påbörjats redan 1972 och var tänkt att fylla en lucka i segmentet.
Namnet Fiesta bestämdes till slut av Henry Ford II och trots att namnet egentligen tillhörde General Motors fick Ford tillåtelse att använda namnet på deras nya småbil. Inblandade designers var bland annat Tom Tjaarda som jobbade hos Ghia, han var också starkt medverkande till Granada Mk1:s formgivning. Bilen visades för första gången upp på 24 timmars racet i Le Mans juni 1976 och började leta sig ut hos återförsäljarna i september 1976.
I Sverige så såldes Fiestan med en 1,1-liters motor kallad Valencia och hade en 4-växlad manuell växellåda, det fanns fler motoralternativ på andra marknader och även en sportmodell kallad XR2.
Valencia introducerades med Fiesta 1976 som ”L-motorn” och blev i teknisk mening en regression efter förlagan X-flow (en förbättrad och förstorad Kent OHV-motor) eftersom den förenklades med bara tre ramlager i första versionen men även L4/Valencia var en OHV-motor med crossflow-topp. Bara ett fåtal delar matchar emellan X-Flow och Valencia. Den officiella historien ger att X-Flow var för bred för att kunna tvärställas i det smala motorrummet och blocket kortades 30 mm/1.2 inch för att ge tolerans nog att inte försvåra kopplingsbyte. När borrcentrumen flyttades tätare samman fick de två borttagna ramlagren inte plats men behövdes inte heller eftersom blocket blev relativt styvare av kortningen i förhållande till bibehållen bredd och minskad borrning från 81 till 76 mm som sparade ganska mycket av godset mellan cylindrarna medan de blev starkare utåt. Även den minskade effekten i motorn som då var på 0,9 eller 1,1 liter (ungefär som tidiga Kent) som störst gjorde belastningen mindre. Motorns vikt minskade med 7 kg mot för X-flow. När motorn 1977 växte i volym till 1,3 liter i Fiesta S och Ghia ändrades den också till 5 ramlager. Detta var en variant av X-Flow, inte Valencia.
Att det blev en ny stötstångsmotor baserad på en befintlig grunddesign kom sig av att Ford-folket studerade konkurrenterna noga innan utvecklingen påbörjades och fann att de flesta jämförbara europeiska småbilarna i klassen, som t ex Renault 5, Peugeot 104 och Fiat 127 hade åldersstigna stötstångsstyrda motorer (i produktion sedan 50-talet) som dock räckte till för körförhållandena på sina huvudsakliga marknader och gav acceptabel driftekonomi för en motor som var billig att bygga och enkel att serva. Tankar på en OHC-motor med större utvecklingspotential valdes därför bort, även om man sneglat på VW Golfs rappa maskin.
Det kunde dock ha blivit en helt annan utveckling eftersom avsikten var att satsa stort med den lilla bilen på bägge sidor av Atlanten. Fords USA-chef Lee Iacocca hade mycket att göra med Project Bobcat, alltså Ford Fiesta, och kontaktade Honda för en offert på 300.000 st av deras bilmotorer och lade fram ett kostnadsförslag för koncernchefen Henry Ford II. Hans respons var starkt negativ – HF II var rent allmänt negativ till småbilar som ju gav mindre vinst per såld enhet (så tänkte Iacocca också om Falcon en gång i tiden innan den blev utgångsmaterialet till Mustang…) och förklarade att det skulle aldrig hamna en japansk motor i någon bil med hans familjenamn på. Den tilltänkta motorn Honda CVCC blev senare standardmotorn i Civic, som blev Hondas första bilsuccé i USA.
Fiesta importerades även till USA mellan 1977-1980 och de som såldes i USA tillverkades jämte de vanliga europeiska i västtyska Saarlouis men utrustades enligt amerikansk federal specifikation. Det betydde bl a stora amerikanska stötfångare, runda strålkastare (SAE-standard 7"), sidomarkeringslampor och det gick även att välja till luftkonditionering. Viktökning på ca 80 kg jämfört med Europa-spec inklusive all extrautrustning. Dessa bilar försågs trots platsbristen med en Valencia-byggd variant av X-Flow på 1,6 liter och 63 bhp/47 kW med ett särskilt topplock (baserat på X-Flow-designen) och kolvar med försänkning för att minska kompressionen. Tändningen blev elektronisk med Dura-Spark-system. Den amerikanska avgasreningen sänkte effekten radikalt, ändå blev dessa de snabbaste Fiesta Mk 1 tack vare motorernas större volym och därmed bättre vridmoment.
XR2 fick en 1.6l Kent motor med 83hk vid 5500v/min och 122Nm vid 2800v/min. Denna baserades på den överblivna USA-spec bottendelen som försågs med ett GT-spec topplock och kamaxel. 0-100km/h gjordes på 10,1s och topphastigheten låg på 170km/h.
Utseende mässigt så hade XR2 runda framlysen istället för fyrkantiga och skärmbräddare. Den fick även en kraftigare krängningshämmare fram, 14mm istället för 12mm och en rad förstärkningsplåtar på balkarna fram. Ett extra fäste till växellådan ansågs nödvändigt och XR2:an fick ett sådant.
Uppdatering
Sent 1981 fick Fiestan en mängd uppdateringar, nya stötfångare, uppdaterad inredning (med nya stolar bland annat) och en lite mindre vindruta med tjockare list för att förhindra vattenläckage var en del av uppdateringarna.
Även dörrarna fick sig en översyn med nya ytterhandtag och de var nu förberedda för montering av högtalare. Bra att tänka på om man ska byta dörr på sin Mk1 Fiesta.
Valencia-motorn ersattes även vid uppdateringen successivt av den modernare motorn CVH (utvecklad för Escort Mk3) i de effektstarkare versionerna medan Valencia, senare HCS, klassades ner för användning bara i instegsmodellerna och en del besläktade modeller som den Fiesta-baserade lättlastaren Courier. På vissa marknader förekom den så sent som 2005.
L4 Valencia arbetades senare om något till HCS L4 (= High Compression Swirl), bl a modifierades topplocket för att effektivisera förbränningen för renare avgaser.
Bra att veta för ägare är att Fiesta Mk1 ärvde vidare det mesta av tekniken till Mk2 och ganska mycket av det mest driftnödvändiga av slitdelar hittas även idag.
Kuriosa
Fiesta utnyttjades flitigt som imagebyggare de första åren och presenterades ständigt i nya konceptbilsskepnader för att testa publikens smak. Oftast var det designstudion i Detroit som fått härja fritt och skapade t.ex. 1978 fräcka Fiesta Tuareg. Tuareg var ett samarbete mellan Ghia och Ford och trots det tuffa yttre använde sig av original drivlina med 1,1l-motorn i spetsen. Taket förlängdes och skapade på så sätt en 3-dörrars kombi, perfekt för äventyr i vildmarken. Designen stod Eugene Bordinat Jr för som jobbade på designavdelningen i Nordamerika.
Den smartaste var nog ändå den USA-byggda specialare som kunde förvandlas till en mängd olika karossvarianter med några timmars pyssel, t ex roadster eller pickup allt efter behov och väder. Kombinationskonceptbilen hette Fiesta Fantasy och man undrar varför Ford skippade denna idé och speciellt då konverteringen mellan pickup alternativt kombi som ju motsvaras av en massa hantverkarbilar idag.
+5
×
Motortyper
Kent
4-cylindrar
1,1l Bensinmotor
Effekt: 52hk vid 5700v/min & 80Nm vid 3000v/min
Växellåda
4-växlad manuell låda
Vikt och mått
Tankrymd: 34l
Längd: 3565mm
Bredd: 1567mm
Hjulbas: 2286mm
Cd: 0,43
Höjd: 1360mm
Vikt: 730kg
Prestanda
Topphastighet
1,1l Kent – 145km/h
0-100km/h
1,1l Kent – 16,1s
Bränsleförbrukning (L/100km)
1,1l Kent – 6,0-8,8
Vanliga fel
Fiesta Mk1 är relativt förskonad från vanliga fel och brister och dess skick beror mest på hur väl de är omhändertagna de har varit under årets lopp men ett par svaga punkter har den:
- Rost, speciellt runt stötdämpartornen fram
- Lyssna efter onormalt högt tickande från ventilkåpan, vilket kan tyda på en sliten kamaxel
Övrigt
Faktakällorna är främst Wikipedia, äldre svenska tidningsartiklar och foruminlägg från FCS och utländska motsvarigheter. Denna köpguide är långt ifrån komplett, vill du bidra med information? Kontakta gärna moderatorn för denna forumsdel med ditt bidrag.
"If it jams - force it! If it breaks - it needed replacing anyway!" (sett på verktygslåda )
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument
Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument