Köpguide: Ford Consul/Granada Mk1 (1972-1977)

Användarvisningsbild
FAQ
Veteran
Inlägg: 766
Blev medlem: lör nov 04, 2006 1:14 pm
Namn: FAQ
Kör: Allt
Ort: Forumet

Köpguide: Ford Consul/Granada Mk1 (1972-1977)

Inlägg av FAQ »

Ford Consul och Granada
Ford Consul och Granada
I april 1972 presenterade Ford inte bara en, utan två nya modeller. Nämligen Consul och den lite mer påkostade systermodell Granada. I grund och botten var det dock samma bil, olika utrustning och motoralternativ skiljde bilarna åt. Utifrån kunde man se skillnaden på grillen, Consul hade en tvådelad grill medans Granada hade en hel grill. Det kan verka lite underligt att man döper samma bil till två olika namn som i fallet Consul och Granada. Det spekuleras att Granada Group i England stämde Ford för varumärkesintrång. De ville inte att namnet Granada skulle användas av Ford då de var rädda för att det skulle kunna leda till en negativ bild av deras företag om bilen skulle få dåligt rykte. Det blev aldrig någonting med den stämningen och från 1975 används bara namnet Granada. I samband med det gjordes en rad förbättringar för att göra Granadan ännu bättre. Consul och Granada tillverkades både i Dagenham i England och Köln i Tyskland fram till 1976. De tyska bilarna togs in till Sverige och efter 1976 flyttades all tillverkning till Tyskland.

Ford Zephyr och Taunus ersätts
Consul och Granada var steget till ett gemensamt modellutbud för Ford Europa och ersatte den brittiska Ford Zephyr/Zodiac Mk4 och tyska Ford Taunus 17M/20M/26M P7 i den europeiska storbilsklassen. Projektet med att ta fram den nya bilen som gick under namnet "Mark-Hummer" hade börjat 1968 och resultatet andades amerikansk design som, enligt rykten, ska ha varit signerat av ingen mindre än Ghia:s chefsdesigner Tom Tjaarda som har satt sitt namn på otaliga bilar. HM-projektet var ett av de dyraste projekten från Ford hittills, 500 miljoner tyska mark kostade projektet men både nybilsköparna och motorpressen gillade verkligen vad de såg. Bilen fick dessutom beröm för sin fina väghållning och komfort. Den nya bilen var ca 15cm kortare men hade bättre innerytrymmen än Taunus 17M och blev väldigt populär hos taxibolagen.
Ford Zephyr Mk4 och Taunus P7b
Ford Zephyr Mk4 och Taunus P7b
Hjulupphängning & bromsar
Mekaniskt sett var det en komfortinriktad bil och receptet för bilens framgång var en stark, självbärande kaross med individuell hjulupphängning på alla hjul med delad bakaxel precis som på föregångaren Ford Zephyr/Zodiac. Den fyrledade delade bakvagnen i form av triangellänkar på en separat brygga skruvad i karossen och differentialen i ett separat karossfäste var nämligen en modifierad variant av Zephyr/Zodiac. Det blev dock en kraftigare variant av framhjulsupphängning från den nya Taunus/Cortinan som hade introduceras året innan med dubbla bärarmar och krängningshämmare istället för MacPherson-ben som både Zephyr/Zodiac och Taunus P7 hade haft.

Samtliga modeller har vakuumservo med tvåkrets bromssystem utrustad med varningslampa. Fram sitter det 262mm solida bromsskivor (ventilerade på 3,0l) och bak antingen 229mm eller 254mm (kombi) trummor. Systemet har skilda kretsar för de främre samt de bakre bromsarna för att alltid ha någon krets fullt fungerande.
Hjulupphängning.jpg
Styrning & växellåda
En modern styrväxel med en rattaxel av så kallad säkerhetstyp sitter monterad på Consul/Granada, vid en eventuell krock trycks axeln ihop för att förhindra onödig skada på föraren. Ingen styrservo i basversionen original men en hydraulisk servoassisterad styrväxel fanns som tillval om man så önskade.

På växellådssidan var det en 4-växlad helsynkroniserad manuell växellåda eller Fords 3-växlade automatväxellåda C3 som fanns att välja på. Den manuella växellådan finns i två olika utförande beroende på vilket motoralternativ som är valt.

Consul
Modellnamnet Consul hade redan använts under 50- och 60-talet för en bil som togs fram av Ford England, det här var dock något helt nytt. Consul gick att få som 2- och 4-dörrars sedan, 2-dörrars coupé och 5-dörrars kombi. I Sverige kom Consul med den nya 4-cylindriga motorn Pinto som Ford precis hade tagit fram. Motoralternativen var som följande: 2,0l Pinto-motorn på 99hk, 2,3l V6:a på 108hk och 3,0l V6:a på 138hk. På andra markander gick det även att få en V4:a på 1,7l eller 2,0l samt en V6:a på 2,5l också. Utrustningsnivåerna var, förutom basversion, L och GT. En roligt sak att nämna om den lite mer spartanska utrustningsnivån i Consulen gjorde den runt 50kg lättare och därmed lite kvickare under acceleration. Kanske inget som det skröts med, inte från officiellt håll iallafall.

På utrustningssidan var kuggstångstyrning, radialdäck, eluppvärmd bakruta, självupprullande bilbälten, laminerad vindruta, elektrisk klocka, servostyrning och ett 12V elssystem några av detaljerna som togs upp i försäljningsbroschyren för Consul. Ford var även noga med att poängtera att värmesystemet var tufft nog att klara av en svensk vinter. Med ett bagageutrymme på hela 720 liter i sedanens 4-dörrars utförande och 740 liter i 2-dörrars utförande var det inte svårt att få med sig det Consul-ägaren behövde på resor. Behöver du mer utrymme ändå? Kombin har hela 1217 liter och 1207 millimeter djupt bagageutrymme med baksätet uppfällt. Med baksätet fällt har du hela 2190 liter och 2049 millimeter att stuva in grejer på, som en liten skåpbil med andra ord.

L, utöver basversionen:
- Tjock golvmatta i textil
- Kartfickor i dörrarna
- Upplyst handskfack
- Avbländningsbar backspegel
- Träinlägg på instrumentpanel och dörrar
- Trippmätare
- 2-tonstuta
- Make-up spegel på solskyddet
- Gummiklädda stötfångarhorn
- Kromlist längs regnkanalen
GT, utöver L:
- Extraljus av halogentyp i grillen
- Svartlackad grill
- GT-fälgar med breda radialdäck
- V6-motor på 138hk
- Läderklädd ratt och växelspak
- Rallyinstrumentering med varvräknare, amperemeter, oljetrycksmätare och trippmätare
Extrautrustning:
- Svart eller tobaksfärgat vinyltak
- Tonade rutor
- Taklucka
- Säten med vinylklädsel
- Fords C3 automatväxellåda
- GT-fälgar med 185 R14 däck
- GT-navkapslar

Granada
Hos Granadan såg det ungefär likadant ut, lite större motorer medans Consul fortfarande såldes dock. Granada gick också att få som 2- och 4-dörrars sedan, 2-dörrars coupé och 5-dörrars kombi. Coupémodellen fick en mildare uppdatering 1974 med lite rakare linjer vid bakre sidorutan. Granada kom till Sverige med den tyska V6:an på 2,3l, på andra marknader fanns det såklart fler motoralternativ. På engelska marknaden användes till exempel den engelska V4:an med 2,0l slagvolym och V6:an i 2,0l, 2,3l samt 2,6l slagvolym. Motoralternativen var som följande 2,0l Pinto-motorn på 99hk, 2,3l V6:a på 108hk, 2,6l V6:a på 125hk och 3,0l V6:a på 138hk. Utrustningsnivåerna var, förutom basversion, L, GT, XL, GXL och Ghia. 1974 kom toppmodellen GXL att ersättas av namnet Ghia, karosserimakaren och designstudion som Ford hade köpt under 1970.
Ford Granada Coupé före och efter
Ford Granada Coupé före och efter
Granadan jämfördes med Taunus 20M i försäljningsbroschyren och riktade sig mot kunder som ville ha det där lilla extra. Som standardmonterat kom bland annat strålkastartorkare och spolare, halogenstrålkastare, navkapslar, stålradialdäck, cigaretttändare och elektrisk klocka. Från april 1973 blev även servostyrning på V6-modellerna standard. Extrautrustningslistan till Granada GXL kan göras kort då nästan allt som finns som tillval sitter standardmonterat. Automatväxellåda, tonade rutor, servosyrning och taklucka kommer som standrad, radio däremot, var tvunget att läggas till om nybilsköparen ville ha det. GXL kom med 2,3l V6:an, gick även att välja på 2,6l samt 3,0l V6:a också. Granadan fick kromade lister runt vindrutan och kromade sidolister med gummiinlägg. Kombiversionen fick bakrutetorkare som standard på bilar tillverkade från och med oktober 1975.
Ford Granada Kombi -76
Ford Granada Kombi -76
L, utöver basversionen:
- Gummilist på stötfångaren
- Sportfälgar
- Svartlackerat fält mellan bakljusen
- Kromlister runt skärmkanterna
- Golvmatta i textil
- Nedfällbart armstöd i baksätet
- Belyst handskfack
- Trippmätare
- Innerbelysning aktiveras av bakdörrarna
GL, utöver L:
- Stötfångarhorn
- Kromlist längs regnkanalen
- Sportfälgar med snobbring
- Förnicklad ändrör på avgassystemet
- Belysning i bagageutrymmet
- Kombinerat armstöd och stödhandtag
- Extra stoppade sätet med GL-klädsel
- GL-golvmatta
- Extra ljudisolering
- Läderratt
- Full instrumentering
- Servostyrning
GXL, Ghia
- Ghia-grill
- Breda sidolister
- Vinyltak med taklucka
- Aluminiumfälgar med 185/70 stålradialdäck
- Dimljus med halogenlampor
- Tonat glas
- Ghia-golvmatta
- Extra stoppade säten och inredning
- Äkta träinlägg i instrumentbräda och dörrar
- Radio med högtalare fram och bak
- Automatväxellåda
- Servostyrning
- Digitalklocka
- Extra ljudisolering
- 3,0l V6:a på 138hk
S-paketet:
- Extraljus
- Valfri V6-motor på 2,3l, 2,6l eller 3,0l
- Kraftigare krängningshämmare
- Progressiv fjädring
- Bilstein gasstötdämpare
- Breda 195/70 HR-däck
- Sportiga aluminiumfälgar
- Servostyrning
- Sportratt
- Komplett instrumentering med 6 mätare
- Speciellt S-emblem

13 olika lackfärger fanns det att välja på. De sju standardfärgerna Diamantvit, Saharabeige, Spanskröd, Olympiablå, Kungsblå, Modenagrön och Daytonagul. Dessutom fanns solid svart och fem metalliclacker i kulörerna Arizonaguld, Miamiblå, Aerosilver, Eldorange och Medelhavsgrön som tillval.

Kuriosa
Hyundai
1967 startade Ford och Hyundai ett samarbete där Hyundai tillverkade Ford modeller på licens. Från 1975 till 1985 tillverkades Ford Granada för den sydkoreanska marknaden.

Nordamerika
1975 började Ford sälja Granada i USA, den hade dock ingenting med den europiska versionen att göra.
Ford lekte med tanken att importera den europeiska Granadan till USA men det skulle kosta allt för mycket att bygga om den så att den skulle uppfylla de amerikanska lagkraven. Den amerikanska Granadan var även den åt det lyxiga hållet, den var dock liten i amerikanska mått mätt med sina fem meters totallängd.

Sydafrika
Basil Green Motors i Sydafrika skohornade såklart ner en V8:a i Granadan som fick Namnet Granada Perana V8.
Den hade en effekt på över 250hk och gav Granadan den kraft som den utstrålande.
Populärast var dock V6:an på 3,0l, en 2,5l V6:a fanns också att välja på fram till 1975.

De Tomaso Longchamps
Tom Tjaarda som stog bakom designen till Ford Granada tog även fram De Tomaso Longchamps. Om du tycker att det är något bekant med fronten på den bilen och Ford Granada Mk1 så är det inte så konstigt. De Tomaso Longchamps har nämligen lånat både blinkers och strålkastare från Granadan.
Ford Granada från USA och De Tomaso Longchamps
Ford Granada från USA och De Tomaso Longchamps


Mått & rymd
Längd: 4572mm (4647 kombi)
Bredd: 1791mm
Höjd: 1341-1410mm
Hjulbas: 2769mm
Vikt: 1190-1430kg
Bensintank: 66l (63l kombi)
Svängradie: 10,3m

Drivlina
Bensinmotorer
1,7l V4:a
75hk vid 5000 varv/min & 127Nm vid 2500 varv/min
0-100km/h: 18,6s
Topphastighet: 145km/h

2,0l rad-4:a
99hk vid 5500 varv/min & 151,0Nm vid 4000 varv/min
0-100km/h: 13,7s
Topphastighet: 161km/h

2,3l V6:a
108hk vid 5000 varv/min & 176,5Nm vid 3000 varv/min
0-100km/h: 13,1s
Topphastighet: 164km/h

2,6l V6:a
125hk vid 5000 varv/min & 201,0Nm vid 3500 varv/min
0-100km/h: 11,4s
Topphastighet: 175km/h

3,0l V6
138hk vid 5000 varv/min & 225,6Nm vid 3000 varv/min
0-100km/h: 10,4s
Topphastighet: 184km/h

Svaga punkter
- Rost, speciellt i framskärmarna och runt strålkastare men även trösklar och plåten under främre och bakre stötfångaren kan angripas.
- Klädseln, speciellt på förarstolen, brukar vara rätt sliten som man kan förvänta sig med tanke på bilens ålder.
- Dreven till kamdrivningen på V-motorerna som är gjorda i plastmaterial för att minska ljudet kan spricka efter lång användning, stål- eller aluminiumdrev finns att köpa.

Källa: Ford, Wikipedia

Stort tack till "Släggmek" för fakta och information.

Vill du hjälpa till att göra denna köpguiden mer komplett?
Skicka gärna in fakta eller annan information som skulle passa bra här.

Tags:

Låst