Lite tips och historik om Taunus "10M" 1939-52

Användarvisningsbild
Släggmek
Legend
Inlägg: 3600
Blev medlem: ons apr 12, 2006 8:26 am
Namn: Hasse B.
Kör: 1977 Taunus 1.6L Kombi
Ort: Västernorrland

Lite tips och historik om Taunus "10M" 1939-52

Inlägg av Släggmek »

(Detta ämne kan diskuteras vidare här - Moderator FAQ)

Den första av M-Fordarna var Taunus 10M, men så kallades de bara i Skandinavien och Holland, så vitt känt. Hemma i Tyskland brukade de kallas "Buckel-Taunus", vilket ska uttolkas "puckel-Taunus" efter taklinjen och har inget med skärmarna att göra. Kom att tänka på hur svårt det är att finna info på dessa fräckt formade Fordar som man ser alltför sällan utom en och annan utskrotad, så när jag såg lite nytt tillagt på en av de få (och bästa) utrikes sidorna, "Die Buckel-Taunus Seite" http://www.buckeltaunus.de/, om dessa kom tanken på att börja en tråd för dem. Kanske någon fler kan komma ut på vägen? :) Admin får gärna flytta tråden om den hamnade tokigt till :). En brasklapp - detta är inte mycket källinformation från fabriksuppgifter, då det är mycket lite sånt som flyter runt, utan främst information som gått att finna i spridda skurar på Internet och faktakollat i den mån det är möjligt för att undvika inblandning av faktoider. Mera finns att tillföra när andan faller på, så återkom gärna för mera i ämnet :) men ha mycket tålamod i väntan. Det ska nog bli några bilder också ;).

Iaf, missa inte PDF:erna som ligger på denna sida -
Att direktlänka är ju dålig "nätikett" men jag tror inte dessa sidor kraschar av överbelastning så för språkförvirringens skull fular jag lite ;) - länkarna hittas annars under rubriken "Nützliches" bland bilder på typskyltar och annat viktigt:

Reservdelsnummerlista (ny nomenklatur fr o m 1952) för Taunus G73-G13:
Reservdelsnummerlista.PDF
(61.88 KiB) Nerladdad 90 gånger

Smörjschema för Taunus upp till 1951:
Smörjschema.PDF
(405.62 KiB) Nerladdad 64 gånger

Däck- och fälgguide för Taunus och andra Köln-Fordar fram till ca 1950:
Däck- och fälgguide.PDF
(872.38 KiB) Nerladdad 60 gånger

Sen ett tips om de gamla typkoderna från annat håll, ordningen var tydligen gemensam för Ford-Köln och Volkswagen:

För Taunus 10M (G93A) uttyds den

G = Germany (för produktionslandet, osäkert om bilarna byggda i Baltikum?)
9 = 1939 (modellår)
3 = 1,2 liters motor (enligt tidens tyska klassning utifrån motorvolym)
A = PKW (personkraftwagen; personbil)




Konstruktionen har amerikanska rötter i den USA-utvecklade Y (baserad på 1923 års Model T) som blev Junior som modifierades till 1936 års Eifel (även kallad Type C eller Model C på en del marknader). Ur-Taunusen har ett enkelt plattformschassi som består av en förlängd ram från Eifel och på det en motsvarande förlängd bottenplatta, allt ihopsvetsat till en vridstyv enhet som även gick att köpa som rullande chassi för påbyggnad, vilket det skulle bli många varianter av från en rad fristående karossfirmor när modellen återskapades efter krigsslutet. Det tekniska anpassades av teknikerna i Köln medan designen dikterades i Detroit och formerna ritades upp i huvudsak av den då nyinsatte första designchefen Eugene "Bob" Gregorie och antagligen med hjälp av Edsel Ford. De herrarna skapade embryot till Fords styling department som växte ur deras rökiga ritkontor på ostört avstånd från högkvarteret, men det är en annan historia värd en egen betraktelse.

Produktionen hann knappt sätta igång innan kriget startade så inte många privatkunder hann köpa en Taunus ur första serien, men produktionen fortsatte på sparlåga en tid med att bygga bilar för ändamål som t ex utryckningsfordon och krigsmakten som hade inneliggande beställningar - det hann byggas och provköras några prototyper med 1,5 liters motor innan serieproduktionen helt lades ner under 1940 efter att de sista beställningarna från polis och krigsmakt levererats (den civila tillverkningen hade då redan stoppats), de bilarna känns igen på frånvaron av blankdelar. Den större motorn hann bli klar men fick dröja tills fredsproduktionen började igen efter kriget. Det skulle ännu ta en tid innan det tyska samhället militariserades helt och USA hade ännu inte bestämt att gå ut i krig. Den tekniska avdelningen jobbade hela tiden vidare med att komma tillrätta med bristerna i transmissionen m m (tyngden av den längre och tyngre Taunus-karossen blev lätt för mycket för mekaniken med sina klena mått och enkla lager av babbits gjutna på plats och motorn utan vattenpump). Det pågick provkörning av förbättrade provvagnar, därför byggdes också en och annan specialare som prototyper för en tänkt kristidsmodell att kunna byggas billigt med små resurser för att användas som privatbilar etc. Inte mycket mer än enstaka foton med lite undertext syns gå att hitta om dom, men det verkar ha byggts en handfull som försågs med en enkelt grovsnickrad öppen kaross i trä bakom den typiska fronten av stålplåt när metallen skulle sparas för den tyska krigsmakten. 1942 hade Ford satt punkt på obestämd framtid för sin verksamhet i landet efter att ha fått krav om att börja levera lastbilar till den tyska krigsmakten och regimen tog då över produktionen - därför finns även bilder på några s k "kübelwagen", d v s öppna bilar av jeep-typ med en mer komplett men dörrlös kaross helt i stål avsedda för militärt bruk. Ryktesvis försvann många av Taunusarna i militärt bruk österut med återvändande ryska styrkor och en del ska ha hamnat i Rumänien.

Taunus 10M var titeln på en bättre utrustad exportversion som såldes förutom i Sverige och Finland även i Nederländerna, leta lite på nätet så finns en trevlig originalbroschyr inscannad att ögna. Det var med den som begreppet "Meisterstück" myntades för att markera den höjda nivån på bilarna, exportversionen var förstås strået vassare med bättre utrustning än basversionen för hemmamarknaden (det här finns ett litet sidospår om, men det behöver nystas vidare i). Motorn i dom är samma English Sidevalve 1172cc som i svensksålda Anglia upp till -52 då "Buckel"-Taunus slutgiltigt lades ner och den motorn detaljförbättrades grundligt (man kan förmoda att den nygamla motorn hittas i efterföljaren 12M) vilket förenklar visst reservdelssök.

Den totala produktionssiffran av Taunus för 1939-42 anges till ca 7.100 ex såvitt känt. De sista ordinarie Taunus-bilarna före krigsstoppet sattes samman av byggsatser i början av 1942 hos Fords samarbetspartner Ford-Vairogs i Lettland, som upphörde i och med den ryska invasionen. Den huvudsakliga produktionen där var annars inriktad främst på att sätta ihop engelsk-tillverkade byggsatser för Anglia och den europeiska varianten av Ford V8 som väl idag är mest hågkommen som den franskbyggda Matford V8 (byggd av samarbetspartnern Matisse) och den engelska Ford Pilot V8 som dock har en mera upprätt grill i typisk engelsk lyxbilsstil. Nå, off-topic...

1946 vände Ford åter för att starta om verksamheten i Köln med inledande återuppbyggnad. Första offentliga visningen av den återskapade Taunus-modellen skedde 1947 på handelsmässan i Hannover och då hade man hunnit fram till lite detaljändringar i inredningen och utöver 1,5-litersmotorn presenterades också några tekniska uppdateringar över förkrigsserien. 1948 kunde de första nya Taunus-bilarna börja rulla ut som legotillverkning från Karmann i Osnabrück och Volkswagen-fabriken i Wolfsburg som stod ganska intakt men utan egen produktion - typkoden var fortfarande G93a för basmodellen men småningom infördes också en högre utrustningsnivå kallad Taunus Spezial med typkod G73a. Serietillverkningen ska ha startat upp först i november det året.

Efterkrigsbilarna är i princip replikor av originalet eftersom produktionslinan för karosserna försvann i kriget liksom bokföringen över byggda bilar, men några av de förbättringar som låg på ritbordet innan krigsstoppet infördes på den nya serien och bl a blev inredningen mera ombonad och fick mera utrustning. De första åren efter omstarten såg designen i princip exakt lika ut som 1939 års modell men egentligen handlade det om en helt ny bil då alla verktyg måst nytillverkas från ritningarna och Fords tekniker passade på att i processen förbättra en del av bristerna som man varit på väg att reda ut innan all civilproduktion blev stoppad. Mycket pekar på att den enstaka Taunus cabriolet (spårlöst försvunnen) som visades upp före kriget byggdes av firma Karl Deutsch på uppdrag av Ford var direkt underlag för den moderniserade som firman satte i lågserieproduktion efter att verksamheten återupptagits efter kriget.

Det skulle dock bli många fler firmor som ville ge sig på att bygga egna karosser på Taunus. Tack vare den enkla uppbyggnaden med den stabila plattformen blev den mycket omtyckt att påbygga som allt från skåpbilar och kombivagnar i många olika designer (t o m några enligt amerikansk "woodie"-modell) till snygga cabrioleter både i traditionell stil och med s k "fade-away fenders" där framflyglarna drogs ut och neråt utmed dörrarna för att bindas samman med bakskärmarnas nederkanter. Det byggdes t o m någon på tidiga 50-talet med en svepande sportbilsdesign enligt senaste modet och Taunus var på den tiden en ganska vanlig taxi i de västtyska städerna med rymliga 4-dörrarskarosser på förlängda bottenplattor. Namnen är många att ta fram men några av de mera framträdande påbyggarna var Papler och Vilhelm. Här kan tilläggas att före kriget var det vanligt att rika privatkunder beställde cabrioleter och coupéer på rambyggda chassin hos de många små specialistfirmorna men när fredstidsproduktionen kom igång rörde det sig i Tyskland mest om att överhuvudtaget komma på hjulen igen. Mycket var små enkla motorcykelbilar etc och jämte Volkswagen var Taunus en av få bilar med plats för fem som var enkel att bygga på - som jämförelse var t ex konkurrenten Opel Olympia (också en nyskapad förkrigsbil som vid starten 1935 hette Kadett) en helsvetsad självbärande konstruktion, en av de första, som inte alls lämpade sig för att skära ner och bygga om. Här fick Ford ett guldläge med Taunus i efterkrigstiden.

Modellen blev faktiskt så uppskattad att när den lades ner under 1951 (detta var troligen vid industrisemestern) för att förbereda produktionsresurserna för den nya 1952 års Taunus 12M ("Weltkugel" kallad idag) med modern pontonkaross i stil med 1949 års USA-Ford så blev klagomålen så stora från delar av kundkretsen att en grupp återförsäljare sökte upp styrelsen för Fords tyska gren och övertalade dom att återstarta en av produktionslinjerna för den vanliga 2-dörrarsmodellen i basutförandet för en tid under hösten 1952 så att de gamla kunderna kunde köpa vad som idag brukar kallas "Taunus ´51" (beteckningen hittas i de flesta tyska e-handlarnas online-register över bildelar, men inte mycket finns på hyllan), vilket gjorde att de för en kort tid kom att tillverkas parallellt med den nya modellen. Lite som det som i många år var ett standardförfarande hos engelska Ford där förra generationen Anglia såldes med ett minimum av utrustning under namnet Popular.

Okollat än i brist på ens OE-nummer att jämföra, men det syns som att 1952 års nya Taunus 12M bra mycket byggde vidare på föregångaren, vi ber att få återkomma i ärendet :) liksom med mera fakta om Taunus 10M.

Reviderad och utökad 2020-12-14. Rätta gärna och fyll i luckor den som vet nåt mera :) om nåt visar sig felaktigt, min tyska-kunskap kunde vara bättre :p men ev missar härstammar troligen från källmissar - det är ju svårt att finna info på särskilt den tidiga produktionen av förklarliga skäl. Mer information ska förhoppningsvis läggas till allt eftersom tills berättelsen blir ganska komplett, lägg gärna till detaljer i diskussionstråden om du som läser känner till något mera så kan det bli del i pusslet :).
"If it jams - force it! If it breaks - it needed replacing anyway!" (sett på verktygslåda :D )

Debatt; av latinets "de battere" - att slå sönder andra talares argument ;)

Låst