Bruxbil med noll värdeminskningÂ…
-
Falk
- Erfaren
- Inlägg: 23
- Blev medlem: sön feb 16, 2014 9:10 am
- Namn: Lars Falk
- Kör: Toyota GT86
- Ort: Bromma
Bruxbil med noll värdeminskning…
Bruxbil med noll värdeminskning…
Efter att ha varit berättigad till tjänstebil sedan tidigt 80-tal hamnade jag efter att företaget där jag är anställd förvärvats i en sits där jag plötsligt blev tvungen att skaffa en egen bruxbil… Nytt styre nya regler…
Eftersom jag inte riktigt visste (vet) vad jag vill ha så blev lösningen att kika efter nå’t som kunde duga som bruxis, så länge, tills jag hittat och skaffat den bil jag faktiskt vill ha.
Kravspecen sa: Hyfsat rymlig kombi – Hyggligt lättskruvat om jag ska mickla själv i lågbudgetens namn - Dragvikt min 1800kg – Samt inte minst ”dirt cheap” att införskaffa.
Kikade runt och konstaterade att en av de få bilar som ramlar inom de kriterierna är Mondeo MkIII kombi – låt vara att den får dra 1800kg men bara inom tågviktsbegränsningen på 3510kg. 1800kg släp gäller alltså när den är i princip olastad. Så fort man lastar mer än två pers och ca90kg bagage så naggar man på de 1800 kilona släpvagnsvikt…
Kikade lite förstrött på Blocket och hittade i närområdet en 19000-mila 03/04 Ghia kombi som blev "skapligt billig" efter provkörning och lite prutande. Den hade en del uppenbara småfel. Bl.a var bägge drivaxlarna och hjullagren fram tokslut och kränghämmarlänkarna i bakvagnen kass – åsså behövdes en allmän service. I övrigt var bilen servad helt enligt serviceboken sedan ny. Bara två ägare – den förste leasingtjänstebilisten och den andre ägaren de senaste 9 åren. En bunt med servicedokumentation tjock som ”Silverbibeln” följde med bilen.
Efter att jag hemma i garaget bytt bl.a. lager, länkar och drivaxlar samt olja/stift/filter har den nu sedan i början på Juni rullat drygt 700mil med den äran (drivaxlar är billigt via ”nätet” från England).
Bilen är rymlig och trevlig att köra. 2.0’an känns dock otrooligt trött när man är van vid 400-500nm dieslar med en bunt fler hästar, detta trots att den är så kort utväxlad. Utväxlingen gör också att den blir bullrig. Jag letar efter både sexan och sjuan när jag åker landsväg och omkörningar blir i brist på pulver lätt en smula mer spännade än man tänkt sig.
Bränsleförbrukningen ligger på 0.89 liter/mil i nuläget efter två månader och 750 mil vilket inkluderar en del körning på autobahn och nu senast 120mil med två cyklar på taket – helt okej för en bensinare av familjebilsstorlek tycker jag.
Dock är det lite trist att behöva tanka var 50’de mil när man är van att kunna köra det dubbla.
Milkostnaden har hittills varit föredömligt låg iom att värdet på bilen troligen ökat efter mina reparationer.
Det ska bli spännande att se hur länge jag ”står ut” i lågbudgetsvängen och hur bilen klarar sig vad gäller reparationer.
Slutsats så här långt – efter två månader – är att en beg Mondeokombi MkIII måste i sitt segment vara oslagbar som ”billigt bilalternativ” eller som andrabil om man kan och vill skruva lite själv. Jag åker i det närmaste lika bra i gammel-Mondeon som i mina tidigare "nya fina" bilar och den är faktiskt rätt kul att köra.
Efter att ha varit berättigad till tjänstebil sedan tidigt 80-tal hamnade jag efter att företaget där jag är anställd förvärvats i en sits där jag plötsligt blev tvungen att skaffa en egen bruxbil… Nytt styre nya regler…
Eftersom jag inte riktigt visste (vet) vad jag vill ha så blev lösningen att kika efter nå’t som kunde duga som bruxis, så länge, tills jag hittat och skaffat den bil jag faktiskt vill ha.
Kravspecen sa: Hyfsat rymlig kombi – Hyggligt lättskruvat om jag ska mickla själv i lågbudgetens namn - Dragvikt min 1800kg – Samt inte minst ”dirt cheap” att införskaffa.
Kikade runt och konstaterade att en av de få bilar som ramlar inom de kriterierna är Mondeo MkIII kombi – låt vara att den får dra 1800kg men bara inom tågviktsbegränsningen på 3510kg. 1800kg släp gäller alltså när den är i princip olastad. Så fort man lastar mer än två pers och ca90kg bagage så naggar man på de 1800 kilona släpvagnsvikt…
Kikade lite förstrött på Blocket och hittade i närområdet en 19000-mila 03/04 Ghia kombi som blev "skapligt billig" efter provkörning och lite prutande. Den hade en del uppenbara småfel. Bl.a var bägge drivaxlarna och hjullagren fram tokslut och kränghämmarlänkarna i bakvagnen kass – åsså behövdes en allmän service. I övrigt var bilen servad helt enligt serviceboken sedan ny. Bara två ägare – den förste leasingtjänstebilisten och den andre ägaren de senaste 9 åren. En bunt med servicedokumentation tjock som ”Silverbibeln” följde med bilen.
Efter att jag hemma i garaget bytt bl.a. lager, länkar och drivaxlar samt olja/stift/filter har den nu sedan i början på Juni rullat drygt 700mil med den äran (drivaxlar är billigt via ”nätet” från England).
Bilen är rymlig och trevlig att köra. 2.0’an känns dock otrooligt trött när man är van vid 400-500nm dieslar med en bunt fler hästar, detta trots att den är så kort utväxlad. Utväxlingen gör också att den blir bullrig. Jag letar efter både sexan och sjuan när jag åker landsväg och omkörningar blir i brist på pulver lätt en smula mer spännade än man tänkt sig.
Bränsleförbrukningen ligger på 0.89 liter/mil i nuläget efter två månader och 750 mil vilket inkluderar en del körning på autobahn och nu senast 120mil med två cyklar på taket – helt okej för en bensinare av familjebilsstorlek tycker jag.
Dock är det lite trist att behöva tanka var 50’de mil när man är van att kunna köra det dubbla.
Milkostnaden har hittills varit föredömligt låg iom att värdet på bilen troligen ökat efter mina reparationer.
Det ska bli spännande att se hur länge jag ”står ut” i lågbudgetsvängen och hur bilen klarar sig vad gäller reparationer.
Slutsats så här långt – efter två månader – är att en beg Mondeokombi MkIII måste i sitt segment vara oslagbar som ”billigt bilalternativ” eller som andrabil om man kan och vill skruva lite själv. Jag åker i det närmaste lika bra i gammel-Mondeon som i mina tidigare "nya fina" bilar och den är faktiskt rätt kul att köra.
