Höja baken...

[SK Racing]

För att inte kola ut stålet vid värmning så är det bara att öka acetylenen, o mindre syrgas, kolande-låga kallades det på Lernia när jag var inne på svetsavdelningen och berikade min mentala del av kroppen med lite kunskap.

Vet en inte vad en värmer på så är det säkrast att höja acetylenen, för att vara safe, så blev jag informerad av lärarna.

[Släggmek]

Bra, Mats! Nu börjar tråden likna nåt!

Det slår mig... det borde ju finnas rätt mycket bladfjädrar under japanska SUV:ar som kan passa under gamla Fordar, om man bara lyckas luska ut vilka som har rätt mått och hårdhet. Kommer att tänka på en kille häruppe som på 90-talet höjde en Chevy Nova med byte till Transit-fjädrar, fast stuket blev iofs rätt mycket som Mad Max´s Torino .

[Pida]

De där med att värma fjäderstål är lite mer vetenskap än att bara öka acetylenen har jag hört, när man värmer stålet så blir det mjukare för varje gång och man måste ju upp i rätt temperatur för att de fjädrande egenskaperna ska uppträda. Sen är det väldigt lätt hänt att man värmer för mycket och kyler för fort så att det blir sprickor i stålet, det blir även spänningar i stålet som man måste släppa på genom uppvärmning. Inget jag skulle ge mej på att göra hemma i garaget men så är jag ju ganska feg av mej på så sätt oxå .

(Detta är bara sådant jag läst lite överallt på internet och har för mej min kollega sa hälften av det när jag jobbade som lärarvikarie på industriprogrammet så gör en egen bedömmning helt enkelt hehe)

[SK Racing]

Sant, jag bara nämde överberikning av acetylen som ett sätt att undvika urkolning av stål, givetvis så är ju detta med härdning och smide en vetenskap, som idag är helt utdött mer eller mindre, då dom gamla bysmederna sedan länge är borta.

I princip all härdning sker ju idag på industrier med avancerad styrutrustning, förr stog gubbarna o värmde med gasen till järnet fått rätt färg, sen kyldes det av i vatten, olja osv, med olika tillsatser för att få önskad härdning.

Har ju hört historier om gamla ess som bara genom att titta o lyssna på stålet, kunde göra allt med det, laga, böja och ändra dess egenskaper, med ett gasställ o en balja vatten.

[Pida]

Ja det är mycket kunskap av den gamla sorten som tyvärr försvinner med datorernas framsteg på gott och ont...

Nya legeringar tas ju fram hela tiden så det blir ju svårare och svårare för gemene man att hålla reda på hur man ska hantera dem, om en 20 år går det säkert inte ens att svetsa med våra gamla kemppi/esab Mig/mag'ar .

[SK Racing]

Nja, jo visst du har ju en poäng i det hela när vi hemmapulare får det svårare hela tiden, men vanligt bonnjärn/allmänt konstruktionsstål försvinner, det ser jag dock som omöjligt.

Men däremot göra ingrepp i moderna bilar med alla deras moderna krocksoner o skydd, ja det ska nog till en ordentlig funderare innan en gör det, så en inte bygger en dödsfälla, till sig själv eller någon annan.

[Släggmek]

Sant, grabbar. Detta är bondförnuftlig grundvetenskap som folk tar med sig i graven. Tänker på när jag pratade lokalhistoria med traktens pensionerade bysmed, jag borde absolut ha petat in några frågor om materialkunskap men det är för sent nu . Sen är det ju som sagt så att mycket kan inte beskrivas, man måste nöta in en känsla för processen. Det lär vara så att man kan tolka en del om godsets sammansättning från glödens färg/ljusstyrka och strukturen på slipspånorna när de flyger, så där finns en aning att gå på. Ska försöka hitta tumreglerna jag skrev av nånstans. Bland de få som ägnar sig åt den här formen av metallurgi idag är ju folk som halkat in på gröna vågen, antikviteter och "lajv"-svängen där det smids rustningar och smycken etc, man får tänka utanför lådan för att hitta kunskap numera.

När det kommer till härdning brukade man väl förr kasta glödgade föremål direkt i kallvatten (huvva... snacka om högriskjobb ) så att det blev en temperaturchock. Ju långsammare nerkylning, desto mindre härdning, så mycket lär handla om timing. Att jämföra med hammarsmidet som används av vapensmeder när det ska smidas svärd. Då växlar de mellan att hetta upp, smida och kyla av i cykler för att successivt pressa samman godset, ett samuraisvärd tar vad jag förstått minst ett år i anspråk för att kunna slipas till en molekyls bredd i yttersta kant. Olja vet jag bara används för rostskydd, men jag kanske missat nåt - iaf, ett upphettat föremål sänks i oljan som då bränner in i godset och ger en djup försegling av metallens porer. Tyvärr har jag glömt vilken olja som används, men resultatet blir iaf en mörk, hård och halvmatt yta. Vad för brandsläckare man bör använda för att (utan att sabba kvaliteten) avbryta processen innan den s a s når resten av arbetsplatsen har jag däremot noll koll på . Hur man gör sånt där borde iaf gå att slå upp nånstans, även om det nog knappast är nåt för oss vanliga bakgårdspulare.

Vad gäller plåten så använder bl a Toyota numera speciellt legerade höghållfasthetsstål (tunna men starka med särskilda egenskaper) i en del krockutsatta karossdelar (eller om det var hela karosserna? Syns ju som en kostnadsfråga...) och där blir det såklart extra viktigt att använda rätt tillsatsmaterial och svetsmetoder för att inte försvaga konstruktionen, krångligt.

[Pida]

Ja jag överdrev väl lite med mitt inlägg om att inte kunna svetsa överhuvudtaget men jag menar på att snart är det våran kunskap som blir svår att skaffa för nästa generation hehe.

Angående härdningen så är det väl så att man måste kyla av vid precis rätt temperatur, därav den snabba nedkylningen, har man för kallt vatten vid för varm temperatur på stålet så spricker det väldigt lätt och tvärtom så blir det bara mjukt istället...
Vid olika temperaturer tar stålet olika form på sammansättningen och då vill man kunna "låsa" den vid rätt sammansättning helt enkelt. För att böja ett fjäderstål får man då först värma stålet till den mjuka sammansättningen och då låta det svalna sen får man värma upp det till härdningstemperaturen och kyla ner det snabbt vid rätt temperatur om jag har uppfattat det rätt.

Och det där med att testa sammansättningen med slipspånorna har jag oxå hört talas om, är det järn så blir gnistorna gula och är det stål så blir gnistorna vita eller om det var tvärtom, även spånorna i sej går att kolla på om det är mjukt eller hårt material, långa spånor = mjukt och korta spånor = hårt.

För att återgå lite till topic, jag hade som sagt köpt nya fjädrar helt enkelt .

[Släggmek]

Ja, man borde väl egentligen försöka skriva ner en del av det som fastnat mellan årsringarna innan man glömmer alltihop, men kanske nån folklivsforskare om femtio år tar på sig att sila allt BS vi knackat ner här på forumet och sammanställer det som kan kallas fakta .

Kommer att tänka på en gammal kraftverksbyggare som jag stötte på några gånger för en del år sedan. Han hade faktiskt ibland arbetat med att som det hette att välla samman arbetsstycken, alltså att smida samman ämnen utan att använda tillsatsmaterial utan bara hetta och hammare. Ja, ordet är detsamma som engelskans "weld" och lär stamma från fornnordiskan (välkommen till språklådan ), så man kan gott säga att det handlar om urgammal kunskap som tyvärr är snudd på utdöd. Är vi OT än?

I alla fall, som sagt förut så är ju tekniken att smida om gamla fjädrar intressant även idag, eftersom det inte alltid finns ersättning. Ska förresten rota lite i boksamlingarna vid tillfälle nu när man börjar kunna öppna förråden utan att få kondens, det borde ju stå beskrivet om sånt i nån gammal industrihandbok.

Ingen som vet nåt som är lämpligt till en Taunus P3, apropå? Jag funderar åt antingen fjäderstockar från en P7b eller kanske en japanpickis eller SUV av aningen nyare datum vore ett bättre val om måtten stämmer. Och är det nån som har ett hum om ifall man (som jag antar ) absolut måste svetsa klackar för fjäderstockarna att vila mot på en bakaxel som haft länkarmar i original eller om det går an med enbart skruvade schackel på en så lätt bil (väger som Escort mk 1/2 ungefär) med de ca 100-130 hk jag tänker ur en Pinto? Det skulle liksom förvåna om den orkar vrida nåt ur läge oavsett hur man startar och att riva ur drivaxlarna för att inte riskera skada lagerytorna med överhettning av punktsvetsande på axelrören känns ju inte så inspirerande om det inte är tvunget, när axeln annars är okay. Jag har ändå funderingar på att kopiera P7:ornas lösning med momentstag i rörliga bussningar fästa mot golvet för bättre styrsel och då utgå från befintliga länkarmsfästen ovanpå Volvo-axeln (säg till om det låter galet ), så axeln bör ändå inte kunna niga vid kraftreaktioner i längsled, vill jag tro.

[SK Racing]

Med tanke på vad som avhandlas här så vore det konstigt 0m vi gick OT o tråden låses, i så fall så blir i allfall jag lack.

Detta måste ju ses som kunskapshöjning

Med tanke på vad som tillförs.

[Släggmek]

Eftersom jag understundom fuskar lite inom folkbildningssvängen annars och sett en del av hur mycket "irrelevant" spånande som genereras i en öppen lärandeprocess så kan jag bara hålla med, fast å andra sidan är jag ju partisk/medskyldig här . Nä, jag tror detta ryms inom de generöst flexibla forumramarna .