Hej och välkommen!

Jodå, du har kommit till alldeles rätt sajt, vi är rätt många här som går igång på gamla Taunus av olika sorter.
Åsikter? Hehe, du bad om det...
Bäst jag börjar med att klargöra min åsikt att P2:or i bra skick är så sällsynta i sig idag att man bör behålla dem som de är, men är det något med massor som behöver anskaffas/åtgärdas så hamnar ju saken i ett helt annat läge. T ex original inredningsmaterial existerar ju knappast och de prylar som går att hitta kostar multum om man ska ersätta allt med rätt doningar (de få P2 som jag stött på som originalrenoverats till nära nyskick har i regel kostat sexsiffrigt innan de blivit klara), så då är ju "unikt" en väg att gå för att alls komma ut på vägen hellre än att stå med en annorlunda trädgårdsprydnad

.
Men vid ombyggnad skulle jag ändå försöka hålla stilen genuin eller gå på vad amerikaner som John D´Agostino och en del andra customgubbar gjort med USA-Fordar från samma period, det blir sällan bra att hänga på trender som ändå blåst över till nästa år - stor risk att stå med något som redan är passé om det drar ut på tiden - och halva grejen med en så gammal bil är ju stilen, som aldrig kan överträffas oavsett hur många högtalare och neonrör nån packar in i kupén för att få applåder av svensson-ungar på bilträffarna. Ska man gå efter vad som slår i Sverige idag tycker jag Volvo-folk som Mattias Vöks och liknande Amazon-fantaster är de som lyckas bäst med att göra något ball av 50-talsdesigner. Industridesignern Bo Zolland är också någon att låna idéer utav, om du ska göra något.
Nä, bäst blir det när originaltänket får smitta av sig på uppgraderingarna. Streetrod-folket svängde sig ett tag på 90-talet med hittepå-termen "Newstalgia" som går ut på att modda så knappt fler än de insatta fattar att så där såg det inte alls ut när det begav sig, men hade de haft vår tids häftiga teknik så är det mycket möjligt att det gjort det - jag tycker det är något att ta fasta på

. "Steam punk" är en annan fras med liknande betydelse att surfa på för idéer, ursprungligen avsåg den att bygga om nya attiraljer som datorer etc till att följa utseendet på 1800-tals teknik, men det har spridit sig till att folk kallar retrodesign i ganska stor allmänhet för "steam punk". Iaf, där finns ganska mycket idéer om hur man maskerar ny teknik till att smälta in i gammal stil utan att mista några funktioner. Här är en video från tävlingen Americas Most Beautiful Roadster att gottas åt, en orgie i detaljarbete

och framsynta sätt att kombinera ny och gammal stil.
https://www.youtube.com/watch?v=EubusZuDYGc
...Eh, sa du Volvo-motor, förresten?

Huga, släpp den tanken, säger jag. Först av allt vore det ju bara så fel, och för det andra så är oddsen knappt synliga att du skulle få den genom besiktningen annat än som Amatörbyggt Fordon oavsett om det är med eller utan turbo - jag försökte själv en gång snacka igenom en Opel Rekord från -57 med en Pinto 2000 på 99 hk och kom inte längre än till en grundligt uppsvetsad kaross med en skrotmotor som mock-up för att se hur det passade (som aldrig ens visades upp) innan jag gav upp inför i tur och ordning ett jakande från den tillförordnade lokala stationschefen och sedan, när plötsligt bestämmandet flyttades till några få stationer i länet, ett öronbrännande NEJ från de två ställena som då övertagit bedömandet. Vill minnas frasen "Max 5 % effektökning inom original typgodkännande!!!" var det mest konstruktiva jag meddelades

och då är det samma för Taunusen. Som konstruktion är de snarlika, utom att Opeln har bryggframvagn med A-armar, så där har du scenariot ungefär. För bägge gäller att de har mycket dålig vridstyvhet, så även om man byter axlar finns mycket kvar att åtgärda. Bland det enda jag vet som är snudd på "bolt-on" i dessa är Volvo 240 fjäderben (har återanvänts i P5 och P7b och Anglia 105E med en distans för att dämparna ska passa, vad jag kan se är de också lämpliga i Taunus P3, så där finns ju nåt att spinna vidare på. 240-bakaxeln verkar vara ganska lagom bred, men det har jag bara kollat som hastigast på min P3. Med Volvo 850-fälgar som har mer bredd inåt borde det både rymmas och gå att besikta (en bekant har sagt att spårvidden då blir som för Volvo PV, bra nära Taunus original alltså). Klart, en Ford sidventils-V8 av lilla typen (t ex Ford Vedettes) är som regel på 60 hk (fanns lite starkare, men då får man nog titta i Vedette med Simca-märke på) och det skulle nog gå att besikta, men frågan om det är värt besväret. Jag minns vi har diskuterat detta i nån gammal tråd här, den ligger säkert nånstans om du vill bläddra. Motorfamiljen som sitter i bl a P2 och P3 finns även i sena modeller av gamla lättlastaren Ford FK /Taunus Transit som slutade byggas -65. Vassast och stabilast var TS-versionen (i P3TS) på vad jag vet uppåt 70 DIN-häst som mest, men de är sällsynta och rätt mycket en egen motor där bara ett och annat stämmer mot de vanliga (t o m lagren är bredare). En vanlig 1,7-liters Taunus-fyra lär gå att trimma till nånstans 90 DIN-hästar innan saker börjar gå sönder, fick jag som svar på en fråga jag sände utrikes till en mer ämneskunnig. Då får man ha i minnet att vevaxeln är ihålig och trelagrad, så den detaljen är egentligen inget bra ämne för trimning. Iofs hindrade det inte några sydafrikanska firmor att försöka i början av 60-talet, men jag tror inte det blev särskilt många vassa motorer byggda.
Den enda 17M från de åren (17M är serien, modellkod P2 = Ford Kölns Projekt nr 2 efter andra världskriget) jag skymtat i trimmat skick är en Kombi med enbart skalet intakt som nån kört dragrace med i USA, så ett bygge skulle iofs bli närmast unikt, men jag tror det har sina orsaker i det jag nämnt - de är helt enkelt inte vidare lämpade att börja med, till skillnad från t ex Anglia som har separat ram som kan skiftas mot nåt stadigare. I fallet Taunus 17M P2 får man kallt räkna med att bygga ett helt nytt chassi att ställa karossen på, men jag tycker det är verkligen att skjuta över målet på mer än ett sätt. Inte minst för att det raderar alla möjligheter att återställa bilen i originalskick och det tycker jag personligen att man bör kunna iaf om inte bilen var ett repobjekt att börja med.
Okay, avläggaren 17M P3 är i stora drag samma bil under (det radikalt annorlunda) skalet, kan nu någon annan "messerschmitt" än jag

invända, och de har minsann byggts om med Cologne V6 och annat och godkänts av SBP inom ramen för Ombyggt Fordon, men grejen är att visserligen bygger de på samma bottenplatta, men P3 har massor av förstärkningar som P2 saknar och att komplettera är rätt omöjligt om man inte ska borra ur svetspunkterna och ta isär stommen först. Men, man kan ju alltid fundera och här har du iaf lite inspiration att gå på (nej, nej, gör det inte...

)
http://www.garaget.org/?car=214820 - observera alltså att den här bilen såldes av obesiktad och halvfärdig, vi kan bara hoppas att den håller på att färdigställas nånstans och kanske besiktas med nya papper.
Btw, vill du ha hjälp med att prova hur bilen skulle ta sig ut sänkt med andra hjul etc så kasta upp några bilder i tråden, jag kan prova trixa lite när jag har en stund över. Kan vara kul att spåna på en P2

. Och flake-lack, ja det låter ju som helt rätt tycker jag. DET är iallafall nåt som kommit tillbaka i showbilmodet - surfa lite (sök på t ex "Larry Watson" för stilbildare) så hittar du gott om customs med taket i grov silverflake eller hela bilen i olika fält av finkornigt. Jag tror det enda som inte kommit tillbaka är Mirra som blixtrar i regnbågsfärger, lika bra det - otroligt 70-tal! Jag har själv en burk äkta sånt strössel som står och dammar på en hylla

.
/Gubben lika gammal som sin bil
