Visst vandrar det på kanten snarare än i fokuset av kostnadsjakten, men samtidigt bör man ju utvärdera alla möjligheter

. Innan finanserna gick i botten höll jag lite bättre koll på detta med sidoimport av USA-delar och då medan dollarn låg lite bättre i växelkurs var det folk med jänkejärn som tog hem bitar via några garagehandlare som förmedlade reguljärt från amerikanska eftermarknadsfirmor mot ett rimligt påslag. Man la en handpeng och löste ut grejorna när de kom, mycket smidigt och klart billigare än att köpa via svenska kedjor.
Vet inte hur det är med sånt idag, småfirman jag närmast tänker på är nerlagd

, men deras främsta källa Summit Racing
http://www.summitracing.com/ finns ju kvar och de levererar vad jag vet fortfarande till vår del av världen med båtfrakt och idag kan man ju näthandla direkt. Förmodligen också de som har mest vana att skicka prylar hit. Jag kollade lite i deras (röriga...

) FAQ om frakter och tydligen skeppar de internationella order numera enbart från Ohio. Enbart förskottsbetalning gäller för utrikes kunder och beräknad leveranstid just nu är en par veckor om det inte blir restat nånting för då håller de prylarna tills allt finns hemma, separata leveranser enbart e ö k. Tull beräknas och tas ut av speditören på fraktnotan, sen får man väl hålla ett öga på svenska momsen själv förmodar jag. Den stora delen av fraktkostnaden är väl som vanligt att få bitarna från hamnen (Sthlm?) ut i landet vilket brukar ju kosta lika mycket som båtfrakten från USA om det bär av långväga, men det där kan ju du Peter kalkylerna för.
Skulle dock tro att det även går att få grejor skickade med båt direkt till Finland, Helsingfors om inte annat.
Sen har man ju hört annars om hur det generellt är lotteri att handla privat från USA, men det sägs ju också om England så det beror uppenbarligen på vilka man köper av - det har hänt även att välrenommerade, anrika prestandafabrikanter krängt felaktiga delar direkt till godtrogna nordbor och sedan gett blanka fan i att åtgärda reklamationer, medvetna om avståndet och svårigheten att kräva sin konsumenträtt över landsgränserna. Bäst är att höra sig för med entusiaster som handlat direkt och få deras åsikter om vilka som är okay, eller åtminstone bläddra lite gamla motortidningar för att söka recensioner. "Kjelle Power" tvekade inte att hänga ut dåliga företag medan han ägde sin tidning, så kolla gärna där.
Tremec, hm? Tror jag sagt det förut, att den tjuriga T5 sitter i en massa amerikanska lättlastare, bl a Chevy S10 (men struten är kort, för nåt som en Taunus-Cortina får man ta den från en 80-tals Camaro för att få spaken vettigt till) och t o m vissa asiater som Ssang Young. Iofs även i Merkur-Fordarna och vissa sportiga USA-Ford, men att finna det på en svensk skrot, mja...

Sen är det förstås frågan om utväxlingen då.
Annars skulle jag hellre överväga en Getrag 5-vx från nån 70-tals (etc) BMW 6-cyl. om det går att finna. En stadig och smidig sak. Sägen har att de gärna hamnade i Opel Commodore GS/E för att original ZF-lådorna inte stod pall för tokhårda växlingar, särskilt inte med lite trim. En fd Opel-ägare påstod att han rasat bottenstocken i 3 st ZF innan han fick tips om Getrag och jag blev själv vittne till hur en våldsstart i en BMW 323i rasade en ZF med ett brak

så det syns trovärdigt (enligt BMW i München skulle det knappt vara möjligt, så det ersatte raset men tog också ner skrotlådan för undersökning

). Bultmönstret på dem båda ska passa även på Volvo B30-motorn och med det borde de även passa Ford eftersom både tidiga Consul Granada (V6) och Volvo 164 haft BW35 automatlådor i en del fall, så adapterplatta borde man slippa

. Sen var ju T5 ursprungligen en BW-låda den med innan mexikanerna köpte konstruktionen, så i vilket fall bör det vara i stort sett bulta-på.
Hm, hoppas vi fortfarande är hýfsat inom trådens tema

.